En tuff brud i lyxförpackning!

1. Passa på att vara ute så fort solen visar sig!

Idag är en dag som man överhuvudtaget inte orkar med. När en assistent har tagit på sig så mycket pass. Tre stycken på raken. Då blir man som en trött, leds person i en förödande situation.  När det inte funkar, då funkar det inte.

Sen fick man sin mobil som man hade längtat efter.Den kom dagen efter min permo kom hem ifrån HUL. Ja som du hör så har det varit mycket för mig på sistone. Det jobbiga är att jag skrev till min arbetsterapeut att min permo var småtrasig, men det idiotiska är att det ska hända något stort ifall man ska få någon hjälp överhuvudtaget. Ja min permo är mitt viktiga hjälpmedel. Alla ni som kan gå vet att sina egna ben kan man inte var utan.Samt när bilen går sönder. Alla har sina behov men trotts att man har sina behov är ingen som ska  bli behandlad annorlunda som jag får uppleva varje sekund av mitt liv.

Har hittat en bok som jag verkligen är totalt uppslukad av. Läsa är det ända jag kan göra för att koppla bort allting runt omkring . Sen att bara ha en plats där ingen av mina assister är, det är viktigt. Även om man är behov av hjälp så kan man ha sin egen lilla vrå.

Nu har man varit hemma ett par dagar. Men att komma hem så var det mer än lugnt och det som skulle ha gjorts fick man göra nu istället. Jag tog en promenad genom Uppsala citys gågata och tog en klippning. Mitt hår behövdes verkligen klippa till sig och få en ny uppfräschning.

Många vet nog som läser min blogg att jag tycker att det är ett jävelskap med med olika människor. När man kommer och ska vara en assistent så ska det inte "vara sån stor grej. Men jag vet ju att skaffa barn är en stor grej och eftersom "att vara assistent är att hjälpa en annan som har en annan sorts bakrund, liv och intressen än vad du som assistent har så ska de tillgodoses. Men så är det inte. Jag har haft assistans i många år och när jag får en människa som inte ta det här jobbet på alvar, då är jag som brukare inte viktig. Det som assistenter har gjort är ställt sig i vägen till mitt liv som t.ex att säga till mig att ja idag är det kallt ute, så jag vill inte gå ut idag. När jag är en sådan människa som älskar att vara ute i ur och skur. Jag önskar att regeringen skulle förstå hur mycket ett assistentjobb gör och höja lönnen för assistenter, men också göra om  jobbet så att både brukare och assistent ska trivas ihop. För det som har varit svårt för mig är just att människor som jag inte alls trivs med eller har gjort något dumt, blir kvar ändå. Uppsägningtiden är 14- 1 månad ibland 3 månader, varierande vilket avtal man har. Det kan jag säga på en gång att just det har aldrig fungerat hos mig eftersom man är så nära varandra och min kropp lyssnar inte på signaler som hjärnan ger ut och att ha en sån person som inte funkar så bra med. Då är det som att ha två hjärnor som inte lyssnar på vad din kropp säger.

Den här veckan har jag gjort mer än vad jag har gjort annars. Mycket beror på att jag har haft assistenter som kan ställa upp efter tio och jag mår så bra. Att göra saker som både brukaren och assistenten mår bra av det är bra. För då starker man banden mellan varandra. Man måste ge och ta lite. Det man kan tänka på är att en som är brukare också kan bli bränd och inte bara assistenten. 
I onsdags var jag på bio och såg på världens sjukaste film jag någonsin ha sett. Den hette midsommar och de som är kusligast med den filmen är att den utspelar sig i Hälsingland, som jag var mycket som barn där uppe. Det är ett hus som jag har åkt förbi när jag ska till stugan i Hälsingland. Då när jag ser det så verkligt, så blir det så verkligt och mycket knasiga tankar kommer tillbaka.
Även om den var hur konstig som helst så var den ändå bra.
Så om man gillar säktliknande filmer, så kan det vara en film för dig.

Ibland kan man inte veta vad man känner när känslorna är i atomer.

I tisdags så var jag och prata om min bok som ska komma ut snart. Där min bok handlar om episoder och situationer som var vidriga för mig att leva eftersom jag blev ett offer inför personal.

Idag känns det bättre. Det som gjorde susen var att nu vart det en dag som inte var röd.
Rörelse som man alltid kan ha i bakhuvudet är mjuka rörelser av yoga. Man kan ha musik till yogan. En gång körde jag ghost till yogan och om man är upprörd, irriterad, olycklig så kan det kännas så bra efteråt och så blir man varm i kroppen. Mycket uppskattat.

Idag är jag uttråkad till max. Det jobbiga är att hur man vänder och vrider så har jag det tråkigt.
Vädret är trist, mulet och runt 10 grader. Brr!
Jag var en sväng i parken och det kändes lite bättre när solen var framme. Kom på ett sätt att räta ut ryggen. En yogamatta kan man ha till mycket till. Det är bara låta fantasin flöda. Kyl mitt i vårsommaren är helt värdelöst. Man fryser till is och sen går man mitt itu. Som att man sitter i en isbit och den går mitt itu. 

Ja nu har Biggest Loser börjat. Ett program som jag älskar och är imponerad. Men också har jag svårt att förstå upplägget kring programmet. Om jag skulle ha ett program med människor så skulle jag ha in vattengympa och relax på schemat. Att gå från soffa till att röra sig ser jag som en riskfylld uppgift att tillföra. Att röra sig i vatten om man är stor och orörlig, det är ingen dålig idé.Jag har själv varit stor. Ja inte så stor, men tillräckligt stor för att förstå hur ont det gör att röra sig om man har hamnat i dåligt mönster.
Mitt upplägg skulle vara. Att man kom till slottet, samling, vattengympa, "deras kost" yogarörelser där det inte är så mycket med handleder och knän. Övningar som man kan göra är Sälen,Trädet med hjälp av varandras händer, kobran,barnet, Sfnixen.
Köra mycket på kost.

Jag är som sagt beroende av människor runt omkring mig.
Det är inte alla som kan hjälpa mig, utan det är bara jag själv som avgör det.
Det bolag som jag tidigare har haft gjorde så jag inte ens kom iväg på bad eller någonting. Oftast så blev jag strandsatt i mitt eget hem.Jobbet jag hade då kunde jag inte gå till för att det fattades människor som skulle hjälpa mig, så jag kunde gå till mitt jobb.
Människor som skulle jobba sjukskrev sig ofta och i otid och den sista tiden så hade jag tagit på mig en vecka me tider som ingen kunde jobba och det är verkligen inget liv det för en som behöver ha hjälp.
Sen skrev dom fel på namnen på assistenter som skulle jobba, vilket sluta i att dom fick ingen lön. Men nu är jag igång och jag mår bättre än någonsin. Nu vet jag hur det är att ha bra assistans och hur det är att inte ha den hjälp man är beviljad till. Att föddas med funktionshinder är inte lätt och inte häller ha ADHD som gör att all tok blir verklighet. Fantasier blir verklighet fast man vet att fantasierna är bara tok. Sen är det svårt när folk är som korkade egon. Ofta kommer jag med min permo och ingen reagerar att jag kommer och ska fram eller bilar som kör fast jag har företräde att gå när det är grönt för gående.

Hoppas Sverige vaknar en vacker dag och förstå att man måste vakna för att alla i Sverige ska må bra. Vi som har hinder som påverkas.
Vi alla är människor och alla har rätt till sina liv med sina tillgångar.
Assistans är trygghet.
Rätt att få hjälp med träning eller att komma ut utanför sitt hem.
Ingen har rätt att lägga sig i andras liv, men att röra andras assistans är precis vad andra gör. Ja,att lägga sig i vårat liv som har våran hjälp som en trygghet.

Man måste skratta för att må bra. 

Alla som vet, så lever jag ett liv bland människor. Många som jobbar vet inte vad det innebär att ha på sig en människa/ människor som inte kan ta in mina svårigheter.Att ha en CP-skada och har ADHD med människor som tror att jag ska anpassa mig efter dom, det är inte det lättaste.

Snö, snö så mycket att jag tror jag kan dö. Folk gnäller som satan. Jag tror jag plockar upp en hora ifrån gatan. Istället för att det är dålig med vikarie, så jag får leva som en fisk i ett smutsigt akvarie. Så blir det när många inte ser alvaret på assistansen. Ingen tar på sig skulden om jag får åka ambulansen.