En tuff brud i lyxförpackning!

Jag är inte ett dugg arg, det är bara det att jag är mest rörd till tårar för att min vackra finaste systerdotter har födds. Visst man kan vara ledsen för man inte själv är mamma, men det har ju aldrig fungerat,

Mycket som har gjort att det inte har gått är att min assistans aldrig har funkat och det kan jag bli skogstokig på snart. Människor är experter på att kränka mig. Eftersom jag förstår för mycket, så blir jag kränk när människor tar över på ett bedust sätt. Istället  för att backa och låta vilken individ jag är och det gäller mammarollen. Det som är så svårt att vara mamma är att göra de i lagom mängd. Många ser mig som ett barn, men den är jag inte,

Att ha hjälp är underbart när människor förstår en. Men det är fruktansvärt när man inte kan ha en dialog när mäniskor inte förstår svenska. När jag nu har så svårt att förstå hur mäniskor allmänt tänker. Sen har jag en granne som skriker upp mig olika tider på mornarna. Imorse var klockan sex och jag håller på bryter ihop. 

Bara för att man har handikapp och funktionedsättning så är inte alla likadana. För bara föra du som inte har diagnoser är inte lik din granne som inte häller har dianos. Om du tvekar så gör ett diagram och jämnför de diagram du gjorde förrut, så kanske du inser fakta. Faktan är lika med ja att alla olika. Fast man har samma diagnoser, så är man inte lika. Men min granne skriker och det stör mig som vill ha hermoni i mitt hem = enkelt.

Detta är jag i min själ. Ända man ser är en rullstol. Give up!