Cirkus delux
På kortet som är taget ser jag glad ut men så är det inte i verkligheten. Jag är nu ensam i Uppsala vilket är kul om det ändå skulle funka med min hjälp. Det är en massa människor som söker jobb som assistenter när dom överhuvudtaget vet ett skit vad det är eller vad det innebär att vara assistent. Jag är rielt klok av mig och det värsta jag vet är att när folk inte känner mig inte lyssnar ett dugg på vad jag säger eller inte visar sitt intresse av att lyssna när jag försöker förklara saker och ting.
Det är då det brister i min assistans och jag kan inte behärska mitt humör när folk jag har sagt åt.
"Lämna mig ifred, jag vill sitta ifred på toa. Jag ropar sen när jag är klar. 10 minuter går. Hon öppnar min dörr efter 10 minuter. Jag säger samma sak. Så är de med alla saker jag ska samarbeta med dom.
När det väl brister, då är det jag som får all skuld.
Nu har alla gått på semester och det ända jag vill är att ha assistenter som tar in att när jag ska sitta på toa, så säger jag till om hjälp. var jag än säger så lyssnar hon inte eller ta in det jag framför.
Men blir hon kränkt av mig, det tar hon minsann in. Men ingen förstår att jag blir kränkt av en person som vägrar titta på min när jag försöker förklara eller inte svarar när jag försöker göra mig förstodd.
Kaffet så har jag qr- kod på som hon ska följa men ändå så vill hon inte ens följa den även när jag förklarar att qr- kodden är till för att följa hur just jag vill ha MITT kaffe.
Klampar in som dem gjorde på boendet och pratar pratar pratar. God morgon hormår du och börjar plocka med min grejer och när jag än säger till när jag vill kliva upp då går det 10 min, sen är hon igen i mitt sovrum.
Hur tänker man då?!
Sen har jag fått frågor om såna saker som jag redan har talat om för henne hur det ligger till.
Även den som rör kontoret. Du får fråga dom, men hon ger sig ju inte.
Den här situatonen gör mig topp rosenrasende!
Sen har man en assistenanordnare som tycker allt är mitt fel.
Allt ska jag hålla i och veta. Som assistent är hon världelös, ja eftersom hon inte vill att det ska funka.
Därför blir jag så förbannad så jag ber människan fara och flyga. Men ändå är det MITT fel!
Så jäkla orkeslösa människa!
Usch!
Jag har pratat med en normal ton suttit i parken och förklarat i detaljer och jag har märkt att hon har förstått, men nej. När morgonen kommer så upprepas samma visa igen. Även hon har vart på möte hos min mamma så håller hon ändå på så här.
Jag faattar inte.
Då när det kommer till den gränsen. Då kallar jag henne för fula saker.
