Snart drar jag-känsla.
Tiden går och går.
Väggar kommer tätt inpå.
Vet inte hur jag ska tänka eller prata.
Känslan är att behandla mig som rata.
Jag kan gå gata upp och gata ner.
Föräldrars tips bli allt klumpigare ju fler,ju fler.
Eftersom jag är vuxen vill jag bestämma själv.
Mitt huvud brinner, snart hoppar jag i en jävla älv.
Jag vill hjälpa till så som jag kan.
Jag ska kontakta bygglov så jag kan göra min flytt.
Så jag kan träffa min käre vän, det hade för mig väldigt mycke betytt.
Nu är allting så jäkla låst, att jag vill knappt äta en smörgås.
Kommentarer
Trackback
