Ensam i mitt mörker... Rädda assistansen.

Om du ser mig...
Om du hör mig....
Jag pratar, men ingen är där som lyssnar till mina önskningar.
Att vara annorlunda så ska man inte yttra sig om sin hjälp. Man är bara en böda av "dem normalas existens
Jag kan inget, ingen kan ta det just jag vill ha. Ja, bara det som jag vill ha...
Det jag vill är att bilda familj,barn,jobb och hus.
Hoppas dagen kommer då när jag ser ur min tunnel en sipra ljus....

Därför ska ingen röra våra assistenter. Det är vårat ljus i vårt mörker...

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0